fikastyle.blogg.se

Dalarna
 
 
 
 
Följ med till Dalarna, mitt Dalarna.
Dalarna med de röda vägarna, rallarrosorna i vägkanten.
Furun, tystnaden och Siljan. 
 
 
 
Gått över den här vägen så många gånger nu. Försöker envist skapa ett hål i den nya häcken genom att alltid gå på samma ställe. Leo skvallrade till morfar. "Här brukar Erica stampa lite extra för hon vill ha en gång här." Ja, det vill jag. Raka spåret mellan husen, det enda rimliga.
 
 
 
 
 
 
Fotat den här sjön så många gånger nu. Ser ändå något nytt, nästan varje gång. Eller om det är jag som är lite ny för varje gång. Inte längre, längre. Men ny. 
 
 
 
 
 
Här finns den, tystnaden. Det är ju bara att åka hit, och så har man den.
 
 
Får jag låna din keps? Nej. Slugt smil. Men jag ser ju inget i solnedgången. Okejdå. Efter en stund.
 
 
 
Vi öppnade restaurang, min kusin och jag. Jag fick bokstavera "b-r-ö-d-s-k-i-v-a" och han skrev menyn. Ville helst att den skulle kunna servera både pizza, hamburgare och spaghetti men jag sa att nej, vi ska ju faktiskt ha restaurangen på riktigt. Åka och handla och bjuda på middag, riktig mat. Det var visst inte lika roligt. Jag fick göra det mesta själv.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Den som just har fått semester serveras nötter och GT, invirad i den svenska sommaren.
 
 
 
Just det, vill du fota? 
 
 
 
 
Efterrätt hemma sen. Mer socker till morfar fastän han inte alls egentligen ska ha socker. Tror jag. Men han är ju vuxen och får bestämma själv.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Don't leave me hanging.
 
 
Tack.
 
 
Vi cyklade hem från en gammal såg i regnet. Det går an att cykla i regn och bli blöt, när man är ledig. 
 
 
 
 
Och så hemåt igen. För en stund.
 
Vill alltid tillbaka. Stanna längre. 
 
Varför bor vi i storstäder?