fikastyle.blogg.se

Utvärdering av 2017 års personliga mål
Hej på er. Tiden efter det att året 2017 övergick i 2018 har gått fort och varit händelserik men nu är det äntligen dags att ta en titt på mina personliga mål inför det nya året. Jag gjorde samma sak förra året, vilket jag skrev om här

Att fundera över mina personliga mål inför det nya året är någonting som jag har inspirerats till av Michaela Forni. Jag tycker om konceptet personliga mål som framför allt fokuserar på min egen personliga utveckling av egenskaper och värderingar, snarare än att få till den perfekta kroppen eller någonting annat som har med yttre faktorer att göra. 

Till att börja med tänkte jag titta på förra årets mål och utvärdera hur de har gått:
 
♥ Bli bättre på att säga nej och sätta gränser.

Jag tycker att jag har blivit bättre på detta. Jag skrev också som en del av denna målsättning att jag framför allt skulle bli bättre på att mildra det dåliga samvetet och de jobbiga känslorna som ofta dyker upp när jag väl säger nej eller sätter gränser, och det har jag också jobbat mycket på. Rädslan för att uppfattas som självisk eller att göra andra besvikna finns dock kvar, även om den kanske har blivit något mindre. 
 
♥ Yoga och/eller meditera en gång i veckan (minst!). För min egen skull. Jag mår så bra av det. Det skapar lugn, tålamod, acceptans och harmoni.
 
Nästan check på denna, även om det i några få perioder har gått veckor då jag inte har lyckats få till det. Framför allt började jag slarva med det när jag jobbade heltid och tyckte mig ha mer energi. Men det är precis då jag behöver ta mig tid att stanna upp och varva ned. 

♥ Värna om stunder av tystnad. Erkänna och stå för att jag fullkomligt älskar och behöver tystnad emellanåt, både att få vara tyst och ha tyst runt omkring mig (möjligen ackompanjerad av några lugna pianotoner). Se till att skapa dessa stunder för mig själv när det finns möjlighet.
 
Jag har absolut värnat om detta, och försöker febrilt att skapa mer stunder av tystnad, vilket dock har visat sig vara ganska svårt. Detta är även en anledning till att jag nu funderar mycket över min boendesituation. 

♥ Vårda relationen till N. Fortsätta se varandra, visa varandra uppskattning och aldrig någonsin ta varandra för givna. Försöka att inte göra hönor av fjädrar, och jobba på att inte känna mig övergiven så fort N har lite mer att göra för egen del och därmed inte kan ge mig precis lika mycket uppmärksamhet som annars. Ge honom utrymme. 

Intressant av mig att skriva ett nyårsmål som om det gällde för N också, för det här var ju faktiskt bara mitt mål och ingenting som vi gemensamt bestämde. Nåväl. Ska jag tala för min egen del så tycker jag att jag har uppfyllt detta. Jag har verkligen försökt och försöker fortsatt med dessa saker. För året framöver kommer jag dock att behöva justera det här målet och omprioritera vilka faktorer som är mest viktiga för vår relation framöver. Att visa uppskattning för och uppmärksamma det han gör bra, istället för att oftare uppmärksamma det som görs mindre bra eller blir fel, är en sådan sak. 

♥ Vårda relationerna till de vänner som ger mig allra mest energi. I detta ingår faktiskt inte nödvändigtvis att träffas mer, eller ens höras mer, utan bara att fortsätta vara bra på detta, för det känner jag att jag är. Jag har under 2016 blivit bättre på att hålla hårdare i och lägga mer energi på de vänner som ger mig energi, och släppa de som inte gör det, vilket jag vill fortsätta med. Man måste inte vara vän med alla.
 
Check! Har faktiskt blivit ännu bättre på att inse att man inte måste vara vän med alla, eller för den delen vara omtyckt av alla. Och framför allt att inte hålla hårt i de som bara tar och tar energi, inte ens för gamla tiders skull. 

♥ Öva upp min självkänsla. Mitt egenvärde, min medkänsla med mig själv. Få den att bli något mindre prestationsbaserad. Prestera mer utifrån lust och det som känns roligt, och mindre utifrån resultat och hets.
 
En punkt som jag ständigt svajjar på. Något mindre prestationsbaserad självkänsla idag jämfört med för ett år sedan - ja. Men jag har fortfarande en lång väg kvar att färdas med detta. Jag halkar hela tiden oerhört lätt in på vägen där resultat och hets betyder mest.

 När/Om jag går tillbaka till att arbeta igen, sänka mina krav även professionellt. Öva på att känna att jag gör det jag kan, mitt bästa, utifrån mina egna förutsättningar just här och nu, under de timmar som jag är på arbetsplatsen, och att det räcker alldeles utmärkt. Det som inte hinns det hinns helt enkelt inte, våga vara öppen med det. Våga vara mer sårbar professionellt. Inte behöva ha allt under kontroll, inte veta allt med säkerhet hela tiden. Lämna lite mer åt slumpen. Lämna tankarna på jobbets prestationer och måsten på jobbet när jag går därifrån, känna att det duger, att jag räcker till ändå. Att jag har ett värde som inte är lika med min prestation på jobbet. Inte ta jobbet på största möjliga allvar, inte på liv och död.
 
Blev absolut bättre på detta! 

♥ Vara sann mot mig själv. Ta beslut utifrån mig själv, mitt egenvärde, min medkänsla och min sårbarhet. Inte utifrån vad andra kanske skulle tycka, inte utifrån vad andra tycker att jag borde göra, inte utifrån vad jag tänker att andra skulle tycka vore coolt, osv.
 
Också en punkt som jag väldigt ofta svajjar på, och som jag verkligen behöver fortsätta fokusera på. Men jag är trots allt mycket mer sann mot mig själv idag, absolut, vilket är både en tärande och smärtsam process att gå genom. 

♥ Vara snäll mot mig själv. Inte vara så hård mot mig själv. Fortsätta intala mig och övertyga mig själv om att jag duger precis som jag är, oavsett vad jag gör, oavsett hur mycket som blir gjort och hur mycket som blir kvar. Att jag är okej, precis som jag är. Att människor runt omkring mig kommer att fortsätta älska mig, även om jag inte är alla fullt lika mycket till lags, även om jag inte presterar och bidrar fullt lika mycket som förut. Att jag är fin och fantastisk, oavsett mina prestationer.
 
Läser ju boken om Compassioneffekten just nu till exempel och fortsätter öva på detta. 

♥ Minska ned lite på mitt sockerintag, och bli lite bättre på att äta mer grönsaker (för att det mildrar ångest och oro). 

Det här har väl inte gått så bra, men så hörde ju den här typen av mål inte riktigt hemma här heller i och för sig. Att minska på sockerintaget har visat sig vara betydligt svårare för mig än att, till exempel, minska på alkoholintaget, som ju också påverkar ångesten och oron. 

♥ Fortsatt minska mitt dagliga intag av sociala medier, inte alltid fota allting för att sen eventuellt lägga upp det någonstans, inte alltid vara tillgänglig och uppkopplad.

Ja, jag är bättre på att vara mer i nuet utan att fota allting "bara för att". Idag fotar jag mer selektivt, och allt oftare med min systemkamera för att jag vill vara kreativ och inte för att enbart dokumentera för sakens skull. Jag har blivit bättre på att låta mobilen vara, även om det i perioder förstås blir alldeles för mycket fortfarande. 



Jaha. Vilka av förra årets mål ska jag ta med mig in i det nya året nu då, och vilka vågar jag lämna bakom mig? Det ska jag reflektera över härnäst, när vi hörs igen. Sålänge - hur har ert 2017 bidragit till er personliga utveckling? Kram. 
 
Att få landa på mattan igen
 
Här bor jag. Och här är jag hemma igen efter det här årets julturné.

Vi kom hem igår kväll men landade gjorde jag egentligen först idag klockan 12. Då landade jag nämligen på mattan på ett yogapass med min bästa lärare Kim. 
 
Ibland när jag gör någon compassion-övning eller meditation i mobilen där jag uppmanas att tänka att jag befinner mig på en trygg plats tänker jag på just den platsen. Att jag befinner mig på yogamattan på ett pass med Kim. Där omger jag mig med människor som inte värderar eller dömer det jag gör och känner mig inte iakttagen utan bara välkommen. Där finns inga krav eller måsten. Där överlämnar jag mig helt till Kims instruktioner och vänliga affirmationer och litar på att hon talar om för mig när en timme har gått och när det är dags att återgå till verkligheten. 
 
Jag tycker särskilt mycket om när Kim säger att vi ska sträcka upp armarna mot taket och ta emot ny kärlek, värme, kraft och energi. Solens kärlek, värme, kraft och energi, även om det inte lyser någon sol utomhus just den dagen. Eller när hon säger att vi ska låta våra vackra kroppar sjunka i vila. I vila med vår sköna, lugna andning. Eller när hon säger att vi ska älska oss själva, och tacka oss själva för att vi har tagit oss den här tiden. Allt med en liten asiatisk brytning som gör det hela så speciellt. Ta in blombladen, och ta emot all den blommans kärlek och värme. 

Min kropp är vacker, hur den än ser ut. Den bär mig genom livet. Kim får mig att känna det. Och när vi på slutet av passet ligger i vila beskriver Kim ibland hur baksidan av kroppen representerar dåtid, det som har varit, medan framsidan av kroppen representerar framtid, det som inte har varit än. Alldeles öppen ligger den, kroppens framsida, framtiden, i riktning mot taket och solen. Hur känns det? 
 
Glöm det som har varit innan du kom hit, och fokusera på det du har framför dig. Ta emot all den kärlek som finns inuti och runt omkring dig. 

Tack för att du tog dig tid att läsa det här inlägget med mig, och glöm inte att älska dig själv, som Kim skulle ha sagt. 
Att ta beslut utifrån sina egna behov och viljor
Jag är dålig på att sätta mina behov allra främst, och bra på att istället vrida ut och in på mig själv för att leva upp till vad jag tror att andra förväntar sig av mig. Därför tackar jag ja till aktiviteter eller resor som jag kanske inte egentligen orkar med, eller tar på mig att hjälpa andra eller ställa upp när jag kanske inte egentligen vill. Jag är dessutom bra på att övertyga mig själv om att jag vill göra saker som jag kanske egentligen inte vill, så pass att jag till slut knappt ens vet vad jag själv vill och inte. 

En sådan situation ställdes jag inför nyligen, och jag bad då om råd i en stressgrupp för unga tjejer som jag är med i. Jag fick så många vettiga svar och jag tänkte dela med mig att några tankar och kommentarer därifrån, mest för att jag själv ska kunna titta tillbaka på dem när jag behöver, men jag tror också att de kan vara betydelsefulla för andra.

♥ "Jag tycker att du ska strunta i alla "ska" och "borde" och vad alla andra orkar och tycker är en bra idé".

Amen. 
 
♥ "Känslor är till för att vägleda. Om du känner negativa känslor till detta, varför övertyga dig själv om att göra det? Ingen annans önskemål eller åsikter kommer före dig själv, dina känslor och ditt välmående. Det enda måste som finns i världen är att DU mår bra. Inget är viktigare. Oavsett vad du bestämmer dig för - Känn efter vad som känns bra och gör bara det som känns bra för dig. Det är dags att bryta mönster och följa dina villkor. Och ta din tid. Jag önskar dig all lycka och styrka, avslappning och vila. Jag önskar att du får det du behöver och njuter av livet under tiden."

Så fina ord från främlingar som engagerar sig trots att de inte alls känner mig, det är så att en blir tårögd. Angående att göra bara det jag själv vill svarade jag att jag så lätt känner mig självisk och egoistisk så fort jag gör det. Då fick jag ett till och helt fantastiskt svar: 

♥ "Att släppa motstånd till det själviska är frihet. Släpp allt motstånd till ramen om vad som är du och inte, vad som är rätt och fel och fokusera på vad som känns bra och inte. Var självisk, det är din rättighet att må bra som människa. Jag är självisk nu och jag älskar det, kommer aldrig gå tillbaka till att sätta andra före mitt välmående, ingen har någonsin tackat mig för det och jag vill inte ha tack, jag vill finnas och må bra varje dag och vara fri till att göra allt jag vill göra. Att existera och underhålla sin egen existens är att vara självisk. Så vad, ska vi inte existera helt plötsligt? Det kommer till en gräns där vi gör våld på vår egen plats på jorden - vår kropp och hälsa -för att undvika att vara ego eller själviska. Det finns balans i allt och de som älskar dig, vilket jag tror är många, vill nog att du ska vara självisk . Men ingen vet förutom du vad som är bäst för dig. Och kom ihåg att du har rätt att välja fel, göra misstag, det viktigaste är att du gör dem och att du kommer fram till vad som passar dig bäst och fullständigt skiter i vad andra tycker. För det är irrelevant. Det enda relevanta är du och du lever det liv du vill och mår bra och det livet börjar när du vill att det ska börja."

Att släppa allt motstånd till ramen om vad som är du och inte, vad som är rätt och fel, och istället fokusera på vad som känns bra och inte. Hur bra råd? Precis vad jag behöver. Jag ägnar timmar och åter timmar åt att analysera hur jag är och inte, om det jag gör är rätt eller fel. Åt att kategorisera, systematisera och strukturera. Inte åt att faktiskt gå på känslan kring vad som är bra och inte. Känns det bra att säga nej till den där aktiviteten? Ja? Jamen, skit då i hur det påverkar vem du är och inte och vad som är rätt eller fel! Hallelujah! Det är inte värt att göra våld på sin egen plats på jorden. Åh gud, så fint. 

Även fantastiskt befriande att få höra att jag har rätt att välja fel?! Klart jag har, tänker du, men jag tänker inte det om mig själv. Gör du? När det väl kommer till kritan? 

♥ "Och om det du väljer blir åt helvete så var inte för hård mot dig själv, då försökte du iallafall göra det som kändes bäst för dig och man lär sig mycket av det med."

♥ "Jag ställer in grejer hela tiden om det känns för jobbigt! Har precis varit sjukskriven och min hjärna kan tycka att bio är för mycket. Då accepterar jag det. Men det tog många år. Jag utmanar mig själv om allt känns väldigt stabilt och jag inte har några andra utmaningar som kommer "automatiskt" i livet (kan ju vara en utmaning att jobba, att laga mat, att träffa vänner, beroende på hur hel eller halv en är). Jag har förklarat väldigt tydligt för alla i min omgivning hur det funkar och de accepterar det, de flesta visar t.o.m. förståelse. 
   Jag är verkligen en sån person som har varit dålig på att sätta mina behov först men min kropp har sagt ifrån. Visst hade det kanske varit kul att vara den där roliga spexiga personen som aldrig säger nej men jag vet att mina nära och kära uppskattar att jag sätter gränser. Gör det jag orkar och mår så bra jag kan. Ingen vill att man kör slut på sig själv."

"Jag utmanar mig själv om allt känns väldigt stabilt och jag inte har några andra utmaningar", så bra råd, tycker jag. Det är en dum, eller iallafall krävande, idé att ta sig an för många utmaningar på samma gång. Och en extra stor utmaning kanske bör antas först när de flesta andra saker i livet är någorlunda stabila. 

Känner även så mycket igen mig i att vilja vara den där roliga, spexiga personen som aldrig säger nej. Klankar ned på mig själv och tycker illa om mig själv när jag inte är rolig, enkel och flexibel, utan istället, i mina ögon, tråkig, krånglig och besvärlig. Compassion, som jag ska skriva om en annan dag här i bloggen, är någonting som jag verkligen behöver öva mig i. Jag frågade kommentarskrivaren om hur hon har lyckats anta den inställningen som hon beskriver, och hon svarade såhär:

♥ "Åh, det är mycket lättare sagt än gjort. Det har tagit mig många års try and fail samt till slut bra terapi för att inse detta. Och trots att jag verkligen vet att det enda sättet för mig att komma framåt, må bättre och bli en mer stabil människa är att sätta gränser och kanske till och med göra folk besvikna så kommer jag i tid och otid på mig själv med att känna mig värdelös. Varför kan jag inte bara rycka upp mig själv och funka som alla andra människor? Hjärnan kan få sånadär frispel om man inte är vaksam, i synnerhet om man är trött, ledsen och deppig. Jag får hela tiden påminna mig själv om att det är okej att säga nej, att sätta gränser, att ta hand om sig själv. Och faktum är faktiskt att alla andra människor är inte lyckliga och klarar allt, det är inte verkligen ovanligt att folk är stressade och mår dåligt. Och det är okej! Och det är en styrka snarare än en svaghet att kunna säga ifrån."

♥ "När man har blivit utmattad och ska komma igång igen med livet är man så vilsen. Hur mycket ska jag pusha mig själv och hur mycket ska jag lyssna på mig själv och min kropp? Hur ska man veta? Det känns som att man behöver hjälp, någon guide."

♥ "Om du kan bestämma dig för att du inte ska tänka på och oroa dig för aktiviteten innan det väl är dags och istället ta det som det kommer kanske du ska tacka ja?"

Svår balansgång detta tycker jag. För jag har provat att göra precis så, att slå bort alla oroliga tankar och bara tänka äsch fuck it, vi kör, vilket sedan istället har resulterat i panikartad oro och ångest när det väl är dags. Det är svårt att veta när oron är helt överdriven eller till viss del berättigad, att veta när jag ska pusha mig själv eller ge efter för oron. Ibland säger den viktiga saker om hur jag själv egentligen känner om någonting och förtjänar att lyssnas på. 
 
♥ "Jag är verkligen inte rätt person att svara på känslor om resor, ty resor har aldrig intresserat mig. Däremot har jag pressat mig själv, utmanat mig själv och bara väntat på den där känslan av "Ja, jag klarade det! Jag övervann min ångest och här står jag med nyvunnet självförtroende och är redo för att kasta mig handlöst in i nya projekt och njuta segerns sötma över att jag kontrollerar mina känslor, reaktioner och behov!" Typ. 

Men nej. Jag får inte den här känslan av att typ ha klättrat upp för ett berg och nu får njuta av utsikten och får känna mig stolt. Jag har snarare känslan av att ha ansträngt mig genom att fly från en mördare och har precis kommit innanför dörren som jag stängt och låst. Visst, jag klarade det, men det är ingen känsla av att ha levt. Bara överlevt. 

/.../

Det jag vill säga är att om du ska lyssna på nån, lyssna på dig själv och din samlade erfarenhet av vad du mår bra av på riktigt. Inte vad du eller andra tycker att du borde må bra av. Lyssna inte på folk som "vill dig väl" som i att dom vill att du ska må bra när dina grundförutsättningar har ändrats. Klart som fan min mamma ville att jag skulle må bra av mitt val. Att känna att jag klarat av nåt jobbigt. Lyssna på folk som uppmanar dig att lyssna på din erfarenhet. 

Numera väger jag upplevelser och projekt i om det ger mer än det tar. Det är delvis därför jag inte sjunger i kör eller spikar planer till 100%. 
Facit får man när man provar lyssna och ser om man hade rätt. Då kan du luta dig mot detta nästa gång."
 
För den här fina kommentarskrivaren berättade jag att jag ibland upplever små fragment av den där tillfredsställelsen och stoltheten som hon beskriver att hon, liksom jag, söker. Exempelvis upplevde jag den när jag la 10 timmar på att bygga ett pepparkakshus häromveckan. Om det svarade hon: 

♥ "Det låter faktiskt fullkomligt fantastiskt det där med pepparkakshuset. Jag blev utbränd efter en kort bagarutbildning och en ännu kortare period som bagare, och det har tagit mig år att finna glädje i att baka hemma igen. Blir glad och imponerad av dig att du klarade den utmaningen, för mig hade det nämligen varit helt omöjligt. På samma vis som din Thailandsresa är mitt pepparkakshus så klarar du och finner glädje och stolthet i saker som andra inte ens orkar tänka på. Fokusera på såna saker och dela dom upplevelserna med dom du älskar istället. Det mår alla inblandade bättre av tror jag." 

Dessutom håller jag helt med personen om att hellre uppleva känslan av att ha levt, än att bara ha överlevt. "I don't want to just survive, I wanna live" är ett av mina favvocitat. 

♥ "Jag tror, eller jag är faktiskt helt säker på, att du har rätt svar för dig inom dig. Du måste försöka sluta göra våld på dig själv för att vara andra till lags. Jag skriver ju inget du inte redan vet. Försök att ta dig egentid och vänd blicken och känslorna inåt och lyssna. Försök att stänga av hjärnan en stund med alla måsten och borden. Hur mycket energi kommer den här resan att kosta dig i energi? Hur mkt i form av flyg, transfer, boende, turistande, svärföräldrar osv. tar energi? Vad kommer du att få energi av? Kommer det att finnas utrymme för återhämtning för dig på resan? Alltså, återhämtning för dig, på ditt vis, som du verkligen behöver? Kommer du att kunna sätta de gränser som du behöver när ni väl är där? Hur påverkas du av intensiteten i att umgås med andra? Försök att bryt ner det på ett hanterligt sätt och var ärlig mot dig själv. 

Jag är säker på att alla hellre har en välmående Erica framför en som än en gång går in i väggen. Våga lyssna på dig själv, ta dig själv och ditt mående på allvar. Börja där, det är först efter att du vet vad du vill och varför som du behöver dela med dig av det till de andra. 

Lätt va? Nä!"
 
Så fina ord, och bra tips med att bryta ned ett större beslut i mindre beståndsdelar och hur mycket energi varje del ger eller tar. 
 
Till sist, någonting som flera sa som en gemensam nämnare: 

♥ "Jag tror att du har svaret inom dig."

Och nu är det ju snart jul, så kan passa på att önska er en god sådan, och hoppas att ni får den återhämtning som ni behöver. Om inte - säg nej!