fikastyle.blogg.se

En text om att vara starkskör
 
2015-06-01

"Jag har ingen bipolär sjukdom eller så, än, vad jag vet, men jag lever med vädret och skiftar mellan euforisk sol och urvriden trasa. Vissa dagar vaknar jag som Bolt och lägger mig som pensionär, andra vaknar jag som allvarligt sjuk och lägger mig som Eurovision-vinnare. När atmosfären skiftar färg knockar den mig, när blåsten ändrar riktning smäller den mig på käften. Vissa dagar vaggar tunnelbanan mig åksjuk och hela min kropp tynar bort och klänger sig fast i sätet, medan vissa dagar är outröttliga. Vissa dagar kommer jag hem som ett litet knyte, stapplar in över tröskeln, lägger mig i soffan och varken någon träning, plantering eller storhandling blir gjord. Andra kvällar lagar jag tre måltider, handdiskar allt, fixar födelsedagskort och läser uppsatser. Min energi styr mitt liv, men jag styr inte alltid min energi. Jag styr min mathållning, mina träningspass och min sömn, men det är inte alltid samma sak, för det räcker ibland inte. För sedan övergår plötsligt lågtryck i högtryck, eller tvärtom, och jag får plötsligt ingen luft. Jag vill orka så mycket, så mycket som andra orkar, men jag klarar inte tre kvällar hemifrån utan två kvällar hemma. Och jag kan få ångest för det, fastän det är onödigt, för det är ju bara så det är. Jag kan få ångest när solen skiner en dag när jag vill titta på tv-serier, och jag kan få ångest när det regnar och jag har tänkt ta en promenad. Ibland önskar jag ingenting annat än att bara få vara hemma en dag men får stark ångest när jag väl är hemma. Då blir jag inte klok på mig själv men kan ändå inte bara ta mig i kragen. Förra söndagen hade jag en väldigt bra dag, var på en bra dejt, men ville ändå ingenting annat än att åka hem och gråta efteråt, helt utan logisk anledning. Ibland känner jag mig bara så emotionellt och kroppsligt utmattad, så uttömd. Ibland raderar jag alla appar i mobilen bara för att få lite lugn och ro, skulle kunna börja gråta vid minsta ljud. Men nej, jag har ingen bipolär sjukdom eller så, än, vad jag vet. Däremot är jag starkskör, och det är bara så det är. Det är såhär det ser ut. Jag har dagar då jag erövrar världen, dagar då jag tar emot priser i stadshuset, dagar då jag hinner med omänskligt mycket och mår bra samtidigt. Och jag har dagar, stunder, minuter och veckor när livet suger. Och jag försöker ofta bota mig själv, hitta ett recept, som om jag en dag inte skulle behöva balansera mitt liv på det här sättet. Men det är inte en rimlig strävan, för livet levs och livet balanserar inte. Det är bara såhär det är. Jag lever, jag lär mig, och jag är tacksam för ångesten, tacksam för euforin, tacksam för att ha upplevt skillnaden däremellan. För det är mitt liv. Alltihop."
Anonym

Vilken underbart, underfundig beskrivning på livet som stark-skör! Känner igen mig väldigt väl. En kompis ställde diagnosen bipolär på mig för några år sen, jag blev riktigt arg och sa ifrån ordentligt. Först för ett år sen ramlade min HSP-insikt ner, men då hade den varit på väg ett bra tag. Efter det blev det sååå mycket lättare attacceptera mig själv som jag är...
Kram Sofia

Svar: Tusen tack Sofia! Åh, så knasigt. Men skönt med HSP-insikten! Om du även känner igen dig i att emellanåt vara riktigt stark också, utöver högsensitiviteten, så hoppas jag att du har kommit över Maggan Hägglund och Doris Dahlins böcker om detta? De är så fina. :) Kram
fikastyle.blogg.se

Kamilla

Kloka tankar och en bra beskrivning på hur stor blir liten och tvärtom. Kram Kamilla

Svar: Åh tack Kamilla! Kram
fikastyle.blogg.se

Sofia

Jo, jag läste bok ett i somras och håller på med bok två nu. Smockfulla med tröst och visdom är de....😊
Kram Sofia

Svar: Åh ja visst är dem! <3
fikastyle.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress