fikastyle.blogg.se

Mitt nya jobb-jag
Hej igen. 
 
En del av min nya värld på andra sidan utmattningen innefattar förstås att vara annorlunda på jobbet. Jag behöver vara annorlunda på många sätt nu för tiden, både på jobbet och på fritiden, för mitt sätt att vara på tidigare, med de höga kraven, ansvarstagandet, skuldkänslorna och gränslösheten, har uppenbarligen inte fungerat i längden. Det innebär att jag behöver göra förändringar i stort och smått och jag tänkte skriva lite grann om vad det innebär på jobbet. 

Till att börja med valde jag att byta jobb när jag började jobba igen efter min tids sjukskrivning. Detta av en massa olika anledningar förstås, varav några var att jobbet i sig inte bjöd på några bra förutsättningar för att jag skulle kunna få en bra väg tillbaka in i arbetslivet, att arbetsplatsen var så starkt förknippat med saker som fick mig att må dåligt och att jag hade haft tid att fundera ordentligt på vad jag vill, värderar och trivs med. Resultatet blev att jag ville ha ett jobb med tydligare struktur, mindre ansvar (jag hade en position med mycket ansvar som vice vd på ett mindre företag) och mindre extrovert laddade arbetsuppgifter. Jag hade nämligen insett som en del i allt det här att jag är en introvert person, vilket ju inte alls innebär att jag är blyg och osocial som många (inklusive jag själv tidigare) misstar det för att vara, utan bara att jag helt enkelt laddar mina batterier och återhämtar min energi bäst i lugn och ro ensam eller i mindre, trygga sällskap. Det är också vanligt som introvert person att man trivs bra med att göra arbetsuppgifter i lugn och ro, ofta med analytisk karaktär, vilket stämmer bra för mig. Samtidigt ville jag omges av härliga kollegor och ett tillåtande arbetsklimat med bra värderingar. 
 
Lyckligtvis har jag funnit detta på min nya arbetsplats där jag har varit i ungefär ett halvår nu. Det innebär dock inte att jag aldrig vacklar, rasar ihop och tvivlar. Jag skrev ju i förra inlägget att jag kämpar med detta dagligen, och så kommer det förmodligen att vara en lång tid framöver. Det tar tid att förändras. 

För att påminna mig själv om på vilka sätt jag behöver förändras skrev jag vid min sjukskrivnings slut på eget initiativ en så kallad vidmakthållandeplan, som det är vanligt att man skriver ihop med sin terapeut eller liknande som en förberedelse för arbetslivet. Jag fick ingen sådan hjälp men skrev en själv utifrån olika tips och riktlinjer i böcker och på internet. Och i min vidmakthållandeplan har jag skrivit en punktlista som sammanfattar vem mitt nya jobb-jag är. Dessa punkter har jag lagt in längst till höger på min to-do-list-sida på jobbet (vilket jag använder tjänsten Trello för om någon undrar): 
 
 
"Budord på jobbet. Mitt nya-jobb jag...

... är mänsklig och sårbar.
... gör ibland fel och varken vet eller behärskar allt.
... gör en sak i taget, långsamt utan att försöka superoptimera eller supereffektivisera.
... tar inte ansvar för saker som inte är mina. Håller inte koll på allt åt alla längre. Försöker inte lösa alla problem och erbjuda alla mina kvaliteter.
... efterfrågar tydlighet, försöker skapa en realistisk bild av de krav som ställs. Experimenterar med hur man kan vara bra men ändå lagom.
... visar framfötterna bara lite lagom mycket i väl utvalda doser.
... kommer ihåg att andas, slappna av i axlarna och ta mikropauser.
... vågar låta saker falla.
... försöker stå ut med brister, både mina egna och andras.
... låter inte perfektionism och höga krav genomsyra min tid, låter lusten och orken styra mer.
... ber om betänketid istället för att svara på snabb impuls. Funderar över om det är min uppgift och om jag har tid.
... har inte allt under perfekt kontroll hela tiden, och erkänner det.
... är tydlig och bestämd med vad jag behöver och klarar av för att må bra.
... lämnar jobbet på jobbet."
 
Bra va? Kommer på nu att jag skulle vilja lägga till en punkt, nämligen: "... kommer ihåg att fira sådant som jag gör bra." 
 
Elefantungen i bakgrunden har också en tanke bakom sig, nämligen att påminna mig om att jag är tillräcklig och uppskattad bara som jag är. Precis som elefantungen, som inte presterar överhuvudtaget utan som bara existerar, och är så gullig och älskad ändå. 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress