fikastyle.blogg.se

Superhero pose - för bättre självförtroende
Jag är beroende av att titta på Grey's anatomy just nu och slukar avsnitt efter avsnitt. Jag har följt serien i tio års tid men med uppehåll här och där då det ibland blir för mycket för mig att känna så mycket känslor och gråta så många tårar som jag gör när jag tittar på Grey's. Ibland vill jag dock göra just det, jag vill känna alla de där känslorna som Grey's får mig att känna, jag behöver ibland gråta så som jag gråter framför Grey's. It keeps me grounded. Grey's påminner mig om det viktiga i livet, att vara tacksam över det jag har och bidrar med så mycket klokhet i sina speeches, som det finns otaliga att tillgå för den som googlar på det. 
 
Någonting som verkligen gjorde intryck på mig i den senaste säsongen som jag såg, säsong 11, var när Amelia, som är hjärnkirurg, förbereder sig inför sin största utmaning någonsin då hon ska ta sig an en massiv hjärntumör som har drabbat en kollega på sjukhuset. När det äntligen är dags att gå in till operationen är Amelia nervös och skakig och för att lugna nerverna ställer hon sig i superhero pose. Hennes AT-läkare kommer in och frågar vad hon gör, och Amelia säger att forskning visar att den som ställer sig i superhero pose några minuter inför en viktig uppgift som regel presterar bättre. Och så ställer dem sig där, i super hero pose, tillsammans sida vid sida, och det är bara så fint. 

"Hold up your head, enter the arena, and face the enemy. Fight, until you can't fight anymore." 
 
 
Jag har själv testat att ställa mig i denna pose några gånger efter att jag såg avsnittet, och det fungerar faktiskt. När jag känner mig nedslagen, dålig eller osäker hjälper det att sträcka på sig och ställa sig i en stolt hållning för att känna sig lite starkare, bättre och säkrare. Och det är dagens tips, från mig. 
 
Spoiler alert för den som inte har sett säsong 11 - Operationen går bra, och klippet nedan visar hur Amelia och AT-läkaren återigen ställer sig i superhero pose efteråt. 

"Why do we even try, when the barriers are so high and the odds are so low? Why don't we just pack it in and go home, and it'd be so, so much easier? It's because in the end, there's no glory in easy. No one remembers easy, they remember the blood, and the bones, and the long agonizing fight to the top. And that is how you become.. legendary." 
 
 
Anonym

Vilken intressant blogg du bjuder på!
Har surfat runt lite och hittat mycket intressant.
Är även jag en Greys- fan och håller med om skälen till det...
Ditt inlägg om att få vara/ göra/ jobba med vad du vill tog riktigt tag i mig. Önskar så att jag tänkt så i den åldern, jag som är nästan precis dubbelt så gammal som du. Det har kostat mycket att förstå det för mig. Men jag skulle ändå aldrig byta tillbaka till det livet jag levde förut, innan utmattningen för 10 år sen,den kvinnan vill jag inte vara!
Kände igen mycket i personlighetstypen också!
Kram Sofia

Svar: Åh tack för din kommentar Sofia, blir så glad! Kul att du har hittat hit, fellow Greys-fan! Vad fint att höra. Håller med dig om att det finns mycket att vara tacksam över med utmattningen också. Kram!
fikastyle.blogg.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress