Tiden går. Att få tiden att gå är inget bekymmer för mig, inte ens som arbetslös. Jag njuter. Njuter av långa, långsamma morgnar, en luftig kalender, möjligheten att gå till simhallen när inte alla andra är där. Av att sitta vid datorn med glasögonen på och skriva jobbansökningar halva dagen och sedan ta en lång promenad och titta på några avsnitt av Grey's. Av att ha tid att konstant beta av att-göra-listan så att den aldrig växer sig sådär ohållbart lång. Av att ha tid att göra precis det som lusten och orken vill. Ta tillvara på drivet och ambitionen när de kommer, men också ha möjlighet att återhämta mig när det behövs.
Det var länge sedan jag skrev här och det har såklart att göra med att tiden går, men det beror även på att jag just nu inte orkar engagera mig lika mycket i min personliga utveckling som förut. Inte så som jag har gjort nästan oavbrutet under det senaste året, i alla fall. Jag orkar inte se mig själv som ett konstant förändringsprojekt längre, för så har jag faktiskt sett på mig själv det senaste året. Och jag har läst så mycket självhjälpsböcker och det har varit så bra och lärorikt, men just nu orkar jag inte mer. Inte fler. Just nu känner jag att jag bara behöver få vara. Utgå ifrån det jag har lärt mig hittills. Stanna vid de böcker jag redan har läst. Få vara precis där jag är just nu, och visserligen förstås fortsatt öva på allt det som jag redan övar på och har lärt mig det senaste året, men ändå bara få vara där, i det. Utan att behöva reflektera, analysera och bedöma riktigt lika mycket längre. Jag orkar inte.
Jag duger som jag är. Precis nu. Och jag förtjänar att få njuta av det. Av mig själv, av livet.
Ett av mina mål i år är ju att fokusera mer på vad som känns bra och inte, och ta beslut ifrån det, och samtidigt släppa ramen till vad som är jag och inte och till vad som är rätt och fel. Och för att kunna göra det tror jag att jag måste fokusera lite mindre på att analysera och reflektera över hur allt känns precis hela tiden och varför det känns som det gör, och över hur jag beter mig och varför, och istället bara låta det som känns bra eller inte kännas precis så utan att fundera på varför. Bara låta det kännas bra eller inte.
Vi får se, det här kanske går över redan om några dagar eller en vecka, eller så dröjer det. Men det här är väl vad som känns bra, just nu, helt enkelt.
Jag låter det bara kännas så tills vidare.
1