fikastyle.blogg.se

November
Jag är så trött och seg. Har ingen ork att ta tag i saker, ingen motivation att laga mat. Jag gick ned i varv ordentligt tack vare yogaretreatet och när jag tillåter mig att gå ned i varv så kommer kroppen ikapp. Precis så var det en tid in i sjukskrivningen också. Jag blir sämre när jag får tid att varva ned för då kan kroppens fysiska och mentala trötthet sippra fram. Jobbigt men kanske nödvändigt. Det är lätt att känna sig deppig samtidigt, och det är nästan värst. Eller så är det bara november-deppen som kommer nu, till slut. Jag vet inte. Ingen inspiration till bloggen har jag heller, och jag ville mest bara flagga för det. 

Ta hand om er. November is a bitch. 
Hjärnans tallriksmodell
Nyss hemkommen från ett helgretreat fyllt av yoga, meditation, natur och vänlighet upptäckte jag att mitt läsarantal här visst sköt i höjden i helgen medan jag hade mobilen på flightmode och bara lyssnade inåt på mig själv. Så fint och roligt. Tack Linus Jonkman som delade mitt inlägg om hans bok och introversion på sin Facebook-sida. 

Jag kommer nog att skriva lite mer om hur yogaretreatet var framöver, när jag har fått landa och erfarenheterna fått sjunka in. Sålänge nöjer jag mig med att bara konstatera att jag känner mig mäkta stolt över att jag vågade åka, helt själv utan någon jag kände och till ett för mig helt nytt ställe. 

Dessförinnan, i förra veckan, var jag på en annan grej på temat stress och återhämtning beståendes av tre föreläsningar via det fackförbund som jag är med i. Idag tänkte jag ta och dela med mig av några av mina anteckningar därifrån. 

 
Ett återkommande tema i föreläsningarna var hjärnan och hur den fungerar, reagerar och påverkas utav stress. Och något av det mest grundläggande som är ganska enkelt att komma ihåg gällande hjärnan är att den utgör ungefär 2% av hela vår kroppsvikt men konsumerar ungefär 20% av all vår energi. Detta medför dessutom att 3 minuters stress kräver ungefär 2 dygns återhämtning. Ger vi oss själva någonsin den tiden? 

Idag ägnar sig majoriteten av oss åt komplexa arbeten som kräver mycket hjärnkapacitet, och vi befinner oss allt mer uteslutande i den delen av hjärnan som analyserar och intellektualiserar. Vi kan därför behöva byta nätverk i hjärnan ibland för att låta de andra delarna vila. Det enklaste sättet att göra detta på är att fråga dig själv - hur vet du att du andas? Känn efter, vart känner du andetaget? I magen, i näsan? Då skiftar vi uppmärksamheten till oss själva och bort från de komplexa frågeställningar och problem utanför oss själva som vi annars så lätt uppslukas av. 

Någonting som jag hoppas är självklart för de flesta idag men som tåls att upprepas är att stress ju i sig är bra och någonting som finns till för att rädda livet på oss. Utan stress med dess adrenalin-, noradrenalin- och kortisolpåslag skulle de flesta av oss troligtvis inte leva idag. Vi skulle ha blivit påkörda av en bil eller av annan plötslig fara ha dött. Det som däremot blir farligt för oss är när stressen blir långvarig och kronisk. När vi ständigt befinner oss i ett hotläge, vilket de flesta av oss gör dagligen genom att vi grubblar och oroar oss för nästa timme och morgondagen, vad som ska hända och hur vi ska hinna. Hur det ska gå med morgondagens presentation på jobbet, med den trassliga relationen på hemmaplan, med helgens skjutsande, med att hinna med bussen, räcka till för sina vänner och behöva socialisera på festen. Konstanta och allt mer diffusa hot och stressituationer upptar våra hjärnor, som kroppen inte gör skillnad på. För kroppens del kan det lika gärna handla om ett lejon på savannen eller en bil som kommer farandes mot dig. Den förbereder sig för att strida eller fly. 
 
Resultaten av att ständigt försätta sin hjärna i ett hotläge och därmed kroppen i ett stressläge blir att kognitionen förändras, hippocampus minskar och överaktiva rädslonätverk aktiveras, som några exempel. Att allt fler drabbas av utmattningssyndrom, tappar minnet och talförmågan och blir sittandes utan att kunna resa sig upp från stolen är konsekvenser av vad stressen gör med vår hjärna. 
 
Motvikten till detta är resiliens. Vår återhämtningsförmåga. Att som ett grässtrå kunna resa sig igen trots att en ständigt blir trampad på, att bygga upp sin motståndskraft. Och hur gör en det då? 
 
Ett sätt att se på det kan vara med hjälp av hjärnans tallriksmodell, som beskrivs i boken The healthy mind platter. Alltså vad hjärnan behöver för att må bra. Det här innehåller den:
 
♥ Sovtid. Att sova ingår såklart i hjärnans tallriksmodell. Bland annat för att minnen befästs, känslor regleras och en kreativ kognition pågår då. Föreläsaren som beskrev denna tallriksmodell sa att många ju har som regel att aldrig gå och lägga sig osams, vilket förstås i sig är fint, men med tanke på att det faktiskt sker en känsloreglering när vi sover kan det kanske vara värt att prova att istället för att lösa bråket innan läggdags sova på saken och se hur det känns när vi vaknar. Oftast känns det betydligt bättre då. 

♥ Lektid. Att göra någonting bara för att det är roligt. Det hjälper hjärnan att göra nya associationer och kopplingar. 
 
♥ Fokustid. Hjärnan vill få fokusera emellanåt. Vi tycker om att lösa problem. Det är därför vi efter några veckors semester ändå tillslut gärna plockar upp ett korsord eller börjar fnula på någon framtida renovering. Fokusering med målgång belönas i hjärnan. Det är därför vi gillar att hamna i flow också. I flow uppstår en balans mellan utmaning och förmåga och vi förlorar vårt jag. En härlig känsla. 
 
♥ Relationstid. Att umgås med andra, face to face, eller med naturen. Connecta. 
 
♥ Motionstid. Att röra på sig och träna. 

♥ Time out eller Down time. Att göra ingenting är absolut nödvändigt för hjärnans återhämtning. Vi kan kalla det för kreativ inkubering, till och med. Att sitta på bussen och bara glo. Att gå i skogen, sitta på stranden, kanske yoga. Våra sinnen kan bli utslitna av alla intryck som vi utsätter oss själva för, då alla intryck, oavsett vi vill det eller inte, bearbetas och får beslut om åtgärd inne i hjärnan. Därför är det så skönt för hjärnan att bara få göra ingenting emellanåt, genom att vi inte utsätter den för några intryck alls. Särskilt för högsensitiva som uppfattar ännu fler intryck än icke-högsensitiva. 

♥ Time in. Att rikta uppmärksamheten inåt. Hur andas jag? Att lyssna på kropp och känslor. På Google-kontoren kallar man detta för neurohacking för att det ska låta lite coolare, men det är egentligen bara att lyssna inåt. Att vara medvetet närvarande. Så enkelt, och så svårt. 
 
Om vi ger kroppen en chans att hänga med på det vi vill göra, så kommer kroppen att ställa upp på oss. Den finns till för oss, för att vi ska kunna göra det vi vill, om vi bara ser till att ge den en chans att lyckas med det. 

Ger du din kropp och din hjärna de förutsättningar den behöver? 

Följ mig gärna på Instagram här
Handels-mentaliteten och felaktiga värderingar
 
Tidigare i år gjorde jag en för mig stor upptäckt. Jag kom till insikt om att Handels (det universitet som jag tidigare pluggade på och har en kandidatutbildning ifrån) och de värderingar som genomsyrar Handels på många sätt representerar allt det som Brené Brown (författare, forskare och min husgud) skriver i sina böcker att man bör försöka frigöra sig ifrån för att kunna leva ett helhjärtat liv.  
 
Jag hade förstås redan gått i tankarna om att Handels inte har en sund mentalitet, då det var någonting som starkt påverkade mig under tiden jag pluggade där och fick både mig och andra på skolan att må dåligt. Det blev dock extra tydligt och konkret för mig när jag gick igenom Brenés lista med tio vägvisare för ett helhjärtat liv som hon kallar det. Utifrån den listan är det egentligen inte alls konstigt att jag under och efter Handels har mått psykiskt dåligt och blivit utmattad, eftersom jag har försökt anpassa mig så hårt till så många saker som får människor att, enligt hennes forskning, må dåligt.
 
1. Värna om det som är äkta - släpp taget om andras åsikter. 
 
På Handels var andras åsikter ofta lag kändes det som. Andras åsikter var viktiga, ibland det viktigaste. Inför alla beslut och alla val av olika slag, inför tentor, inlämningar och ansökningar, jobbsök och kåruppdrag, frågade alla varandra om deras åsikter. Hur ska du göra, vad ska du välja, hur har du pluggat, hur ska jag tänka? Det fanns en stor osäkerhet kring hur en skulle göra för att göra och vara rätt, vilket väl kanske är typiskt för unga vuxna som försöker hitta sig själva, och vi tydde oss till varandra på ett visserligen potentiellt fint sätt. Få vågade dock lyssna på sig själva, gå emot strömmen och göra det som inte alla andra gjorde. Vi blev till ett lämmeltåg som jag har hört tidigare års studenter beskriva precis på samma sätt. Studenter på Handels är i regel redan otroligt homogena som grupp och under tiden en studerar där blir det plötsligt väldigt viktigt att fortsatt passa in och bli accepterad. 
 
2. Värna om medkänslan med dig själv - släpp taget om kraven på att vara perfekt.
 
En no-brainer, på Handels ska helst allt och alla vara perfekta. 
 
3. Värna om din själsliga motståndskraft - släpp taget om det som dövar och gör dig maktlös.
 
Detta betyder på ett ungefär - släpp taget om att försöka döva dina känslor och din sårbarhet. Släpp fram dem. Våga vara sårbar och operfekt. Det är svårt att våga det på Handels. Där får en inte gärna visa vare sig känslor eller sårbarhet. På många sätt tillämpas survival of the fittest på skolan, både i studier och i gemenskapen. Alla vill ge sken av att vara supermänniskor utan dåliga dagar.
 
(När jag valde att gå ned i studietakt och faktiskt vågade berätta att det var för att jag mådde dåligt och behövde vila och hitta glädjen i livet igen möttes jag dock av många som kände på precis samma sätt. Vi vågade bara inte visa det för varandra.) 
 
4. Värna om tacksamheten och glädjen - släpp taget om otillräckligheten och mörkerrädslan.
 
Dumt nog känns otillräcklighet nästan som någonting lite fint på Handels, att vara så upptagen att man inte hinner med. "Åh gud jag har pluggat i tjugo timmar i sträck men kan ändå ingenting och jag är så trött" kanske någon sa med en stor suck men samtidigt ett litet hopp om att få imponerade blickar och komplimanger som svar, vilket en som regel fick. Vilket ju är fallet inte bara på Handels utan på många arbetsplatser och i samhället i stort. Det är lite fint att vara stressad, otillräcklig och "ha många bollar i luften". Och lite fult att bara vilja ligga på sofflocket. Men Brené menar att de människor som lever ett helhjärtat liv (och alltså mår som bäst) har släppt taget om detta, och istället värnar om tacksamheten och glädjen i livet utan att ha otillräckligheten och prestationen som mått på lycka. 
 
5. Värna om intuitionen och lita på tron - släpp taget om behovet att veta säkert.
 
Fy! Inte veta säkert?! En måste ju ha koll på läget! Visshet! Kontroll! Därför frågade vi runt bland minst tjugo olika kompisar för att vara riktigt säkra på att det var precis såhär en ska göra inlämningsuppgiften, och inte på något annat sätt. För att ta reda på exakt vilka meriter som vore bäst att ha på sitt CV, för att med all säkerhet vara hundra procent säkra på att kunna få det jobb vi ville ha sen. Helst skulle en ha full koll på livet och veta allt med säkerhet på Handels. 
 
6. Värna om kreativiteten - släpp taget om konkurrenstänkandet.
 
En no-brainer igen. Fastän vi till synes värnade om varandra fanns det ett stort konkurrenstänkande ändå, kring andra utanför Handels, kanske även inom Handels om än i skymundan. För varför ville vi egentligen göra allt rätt och vara så perfekta? Förmodligen för att kanske lyckas vara bättre än någon annan? Vi hade ju alla varit bäst i klassen i våra tidigare skolor, och här blev det plötsligt väldigt svårt att vara det. Då får en ju utmärka sig på andra sätt. Vara snyggast, ha dyrast lägenhet, flest kåruppdrag eller tjusigast extrajobb, kanske. Och konkurrerade vi inte om samma jobb, egentligen? Hårddraget förstås, men det ligger nog ändå någonting i detta, tyvärr. 
 
7. Värna om leken och vilan - släpp taget om tröttheten som statussymbol och fliten som egenvärde.
 
Trötthet och flit är precis de statussymboler som gäller på Handels, se punkt 4. 
 
8. Värna om vilan och lugnet - släpp taget om oron som livsstil.
 
Återigen, det var lite fint att oroa sig för allt, och att vilja veta säkert. Det kanske förmedlade en känsla av att en verkligen brydde sig? Helst skulle en också vilja prata om oron hela tiden. Inför tentor, seminarium, framtiden. Mycket av detta blev dock bättre med åren, vi orkade väl helt enkelt inte hålla på så hela tiden samt kanske blev lite mer säkra i oss själva. 
 
9. Värna om det meningsfulla arbetet - släpp taget om tvivlen och måstena.
 
Handels medförde så mycket som du plötsligt måste och borde och jag blir alldeles trött av att ens tänka på det. Måste och borde plugga tillräckligt mycket, vara social, ha ett eget boende, äta bra mat, träna, vara snygg, ha allt under kontroll, tydliga framtidsplaner, extrajobb, sommarjobb, engagera sig i kåren, vara med på festerna, få bra betyg, hångla, prestera. Och samtidigt födde det så mycket tvivel. Är det verkligen såhär jag borde vara och leva mitt liv?
 
10. Värna om skrattet, sången och dansen - släpp taget om behovet att verka cool och "ha allt under kontroll"."
 
Handels är en skola som föder coolhet och hybris. Som spär på det. Tyvärr. De första dagarna får vi höra hur framgångsrika vi kommer att bli, att vi är russinen i kakan, att vi kommer att leda det här landet i framtiden. Ja alltså, sålänge vi har allt under kontroll, förstås. Skrattat, sången och dansen, leklusten, barnsligheten, friheten och glädjen sipprade istället sakta bort. 
 
Det är sorgligt, men det här är min upplevelse av Handels såhär i efterhand. En upplevelse som på många sätt har brutit ned mig och ofrivilligt påverkat mitt liv i en riktning som jag uppenbarligen inte har mått bra av. Nu arbetar jag på att istället försöka frigöra mig från detta, och istället värna om allt det som får människor att må bra. 
 
Det är trots allt vad som vetenskapligt bevisat får människor att må bra. Tack för det Brené. 

Vilka värderingar lever du efter, och vilken mentalitet har funnits i de sammanhang som du har befunnit dig i genom livet? Vad tänker du om mentaliteten som beskrivs i det här inlägget?